Om kören

Om kören

Eginokören 2021. Foto: Calle Andersson

Eginokören har fått sitt namn efter den enda biskopen som funnits i Dalby - nämligen Biskop Egino.

1060 indelas Skåne i två separata stift med två biskopar. Biskop Henry från Orkneyöarna placerades i Lund och den tyske biskopen Egino i Dalby. Det var den danske kungen Sven Estrid-sen som låg bakom denna tanke för att hålla sig väl med både den tyska och den engelska missionen. Sven Estridsens morfar var ingen mindre än Sven Tveskägg!


En tysk historieskrivare, Adam av Bremen, berättar från sin skånska resa på 1080-talet om dessa biskopar. Han förtalar Henrik i Lund som han menar var en läckergom, som åt och drack tills han sprack. Biskop Egino får däremot högsta beröm som en from och rättfärdig prelat.

   Denne omtyckte biskop brukar kallas Blekinges apostel, eftersom han lär ha kristnat "det vilda folk" som kallas blekingar(Adam av Bremens ord)Han lär också ha hyst våldsamma planer på att bränna ner hedna-templet i Uppsala, men man lyckades hindra honom från detta.


Omkring 1066/67 dog biskop Henrik i Lund och Egino flyttades dit, och därmed försvinner Dalby som ett separat stift och kom att ingå i Lunds stift. Det som minner om denna tid är ju vår fantastiska Heligkorskyrka i Dalby, som är Nordens äldsta stenkyrka.


Eginokören

/Anita Larsson


Eginokören Copyright 2015 - 2020 webmaster@eginokoren.se

Eginokören 1970. Foto: Ingrid Andersson

I början på förra seklet fanns i varje socken med självaktning en hembygdskör. Den befolkades av sångare från socknen med omnejd och leddes oftast av kantorn i kyrkan. Kören sjöng vid alla viktiga sammankomster såsom festligheter vid årets alla högtider och sjöng även i kyrkan vid olika tillfällen.

   I Dalby fanns i början av 1930-talet "Dalby- och Hällestads Hembygdskör", ledd av den dåvarande klockaren. Kören drevs som en förening och hade styrelse och nedskrivna stadgar. Det var en kör med ett mycket gott rykte och duktiga sångare, som anlitades även utanför hemsocknarna. Denna hembygdskör har sjungit och verkat oavbrutet och utvecklats till Eginokören av i dag. Den har sett många sångare komma och gå. Den har också bytt körledare ett antal gånger.


Koristen

Om körsångare kan sägas, att det är en samling människor som älskar att sjunga tillsammans.

   Körledaren är en person som måste vara musikalisk (!), bör ha naturlig pedagogisk begåvning, bör gilla kaos och ha en ängels tålamod! Av detta kommer en BRA kör! De körledare som verkat och verkar i Dalby under 1900- och 2000-talet har alla ord om sig att vara särdeles dugliga och att kunna leda sin kör till storverk!


Klockaren

Här är det på sin plats med en kuriosaberättelse om en klockare i Dalby! Det hände på den tiden då prästens söndagspredikan kunde dra ut över både timmen och en-och-en-halv. Den klockaren hörde inte till de tålmodigare och hade svårt att hålla sig vaken under predikan. I stället för att sitta och nicka till på orgelbänken, smet han helt sonika ut ur kyrkan. Det berättas också, att han var begåvad med en "härlig törst"! Tro det! För han smet över till närbelägna Gästis och satt där till det var dags för honom att spela igen! Inte sällan fick man då skena in och hämta honom i sista stund och då var han absolut inte törstig mer! Men, som kyrkvaktmästaren sade: "Fick ja´ bara opp han på pallen, se´n spela han som en guuud"!!


Namnet, igen...

Egino är namnet på Dalbys förste och ende biskop. År 1060, när Sven Tveskäggs dotterson Sven Estridsen var kung i Danmark stod Dalby kyrka nybyggd stark och strålande vit där på höjden och hälsade den tyske biskopen Egino välkommen. 1066 förflyttades Egino till Lund och Dalby hade inte någon domkyrka längre.

   Men församlingsborna i Dalby har alltid varit stolta över sin kyrka, dess ursprung och historia och biskop Eginos minne har befästs bland annat genom namnet på församlingshemmet, Eginogården och kören, Eginokören.


Körledare och medlemmar

Kören började ju som en hembygdskör och utvecklades till att mer och mer verka i och för kyrkan. Dalby kyrkokör blev Eginokören, som har letts och dompterats av Per-Göran Rosén från år 1970. Han blev pensionär år 2004 och Anita Andersson kom med viddernas vindar från Österlen och tog över.

   Eginokören har i dag över 50 medlemmar i åldrar 20 – 69 år och sjunger både sakralt och profant. Alltifrån Tupptango och Joakim uti Babylon till Sydafrikansk Mässa och Vivaldis Gloria och gör framträdanden och konserter i kyrkan och i icke kyrkliga sammanhang.

   Eginokören gör enligt traditionen en resa vartannat år i maj månad. Resan brukar vara över tre eller fyra dagar och planeras så att den skall ge en intressant reseupplevelse med kontakter med människor på resmålet. Den skall också ge intensiv samträning av kören och trevligt umgänge med sångarkollegorna. T.ex. har resorna gått till Körstämman i Skinnskatteberg, Körfestival i Tomelilla, Bornholm, Rügen (Red anm: 2006 - Kiel, 2008 - Estland samt 2010 - Vadstena).

   Kören ger alltid en konsert under resan. En profan sommarkonsert som avslutning på vårterminen har också blivit tradition och många av dessa finns inspelade på videoband.


Konsertverksamhet

Eginokörens julkonsert är något som både kören och Församlingen förväntansfullt ser fram emot men kören gör även någon "större satsning" årligen.

   Det känns bra att få något att bita i! Någonting som känns hårt och omöjligt i början, men som visar sig bli både vackert och ibland t.o.m lättsjunget efter många timmars intensivt, gemensamt arbete! Det ger även en personlig tillfredsställelse.

   År 1999 producerades en CD, där Eginokören sjunger "örongodis" av klassiska mästare såsom Mozart, Händel, Bach, Haydn och Albinoni. Våren 2005 framförde Kören Then Svenska Mässan av J H Roman. Det finns en live-inspelning från detta tillfälle. Våren 2006 sjöng Eginokören Lars-Erik Larssons "Förklädd Gud".


Vi konstaterar här, att Kören snart skall kunna fira 100-årsjubileum! Imponerande!


Dalby

/Birgitta Sandén

Eginokören 1979. Foto: Ingrid Andersson